Aktuellt / Debattinlägg

Flyktingarna i Grytans läger

Den senaste veckan har Jämtland, Östersund och kanske främst Grytans läger synts i tidningar och TV. Upprinnelsen var en grupp flyktingar som inte ville kliva av den buss som transporterat dem från Malmö till Grytans läger, utan de ville återvända till Malmö. Det har skrivits positivt, neutralt och negativt, och, kanske framförallt på olika sociala medier, det har skrivits mycket om att flyktingarna borde var tacksamma, och att om det inte passar kan de återvända dit de flytt från. Du kan läsa rapporter från händelsen mer HÄR, HÄR och HÄR. Olika åsikter om flyktingarnas agerande kan du läsa HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR.

Vad tycker då jag?

Det finns mycket att tycka om det här, och det första jag vill framföra är att jag inte ska falla i fällan att låta en hel grupp stå för det ett fåtal gör. Det handlar om ett tjugotal personer, vars bakgrund jag inte vet något om. De kan ha suttit internerade på olika ställen under sin flykt, och trodde eventuellt att det var det som skulle hända igen. Det var mörkt och kallt och de känner inte igen sig i naturen. Jag vet inget om de här individerna, och jag kan definitivt inte påstå att de kännetecknar alla de flyktingar som Sverige tar emot.

Det jag däremot vet något om är Grytans läger, även om det är många år sedan nu. Jag gjorde en gång i tiden värnplikt inom Artilleriet, och då ingick en hel del besök på Grytan. Som kvinna hade jag själv valt att göra värnplikten, så även mina besök till Grytan kan ses som frivilliga och självvalda. Ändå kan jag knappt tänka mig ett mindre välkomnande ställe, särskilt inte på vintern och i mörker. Känslan av att ha hamnat mitt ute i ingenstans är helt överväldigande, det känns långt från all ära och redighet. Många har tagit flyktingarnas vägran att kliva av som ett svek mot Jämtland och Östersund, som är så vackert. Men de har inte sett Östersund, och Grytans läger är inte representativt för det vackra i Jämtlands natur. Det är platt, isigt och mörkt.

I en av artiklarna ovan beskrivs Grytans läger så här:

”Asylboendet är en grupp röda stugor ett par mil söder om Östersund. Det är ett rätt typiskt jämtländsk samhälle: några hus och en mataffär”

Jag erkänner, jag har inte varit till lägret sen det blev asylboende. Men jag har aldrig sett ett liknande ”samhälle” i Jämtland, så den som beskriver Grytan så här har antingen inte varit i Grytans läger eller så inte varit i något annat samhälle i Jämtland.

En av de saker som de strejkande flyktingarna tagit upp är att de vill bo bland svenskar. De vill lära sig språket, komma in i samhället och kunna försörja sig. Återigen, jag vet inget om de här individerna, men det känns lite bakvänt att tänka att de ska vara nöjda nu, när de är i trygghet, och därför ska nöja sig med en varm och torr plats att sova på, för att invänta den fortsatta hanteringen av sitt ärende.

De kanske har släkt och vänner kvar, som inte kunnat fly än. De vill kanske skapa sig en plattform i det nya landet, så de snabbt kan fortsätta hjälpa andra, anhöriga eller vänner, som också behöver fly. Hur skulle jag känna mig om jag flytt, kommit fram och var trygg, men min man eller mina barn fortfarande var utsatta för faror? Att avkräva dem tacksamhet känns faktiskt ganska ogint. Tacksamhet är inget du kan kräva, det är något du får. Att avkräva tacksamhet innebär att din gåva egentligen inte var en gåva utan ett utbyte, den kommer med ett krav. Det är inte den sorts människa jag vill vara.

Så här står det i Feministiskt Initiativs partiprogram:

”Feministiskt initiativ anser det nödvändigt att problematisera Sveriges integrationspolitik utifrån ett feministiskt antirasistiskt perspektiv. Den nuvarande integrationspolitikens mål är att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, oavsett etniska och kulturella tillhörigheter. Trots det vilar den på rasistiska antaganden om människors inneboende olikheter. Feministiskt initiativ vill flytta fokus. Istället för att diskutera hur invandrare ska integreras vill Feministiskt initiativ belysa och bearbeta den strukturella diskriminering som hindrar människor från att delta i samhället på lika villkor.”

Jag tror att integration bör ses som en del i ett större sammanhang. Det är inte bara nyanlända och invandrare som hamnar utanför vårt samhälle. Det berör även ungdomar, lågutbildade, långtidsarbetslösa, personer med olika former av funktionsnedsättning, långtidssjukskrivna och andra grupper. I de flesta av grupperna är det dessutom svårare för undergruppen kvinnor att få plats i samhället.

Vi behöver se över strukturerna i vårt samhälle som gör att de inte släpps in på samma villkor. Det behöver finnas bostäder som är tillgängliga och prisvärda, utbildning som kan anpassas efter individens behov, och en arbetsmarknad som förstår värdet av att ha en heterogen arbetskraft. Flyktingar behöver få vara nära samhället så att de kan komma in på ett naturligt sätt i vardagen.Det behövs att vi ser på de här frågorna ur ett nytt perspektiv. Ett feministiskt och intersektionellt perspektiv!

Ingrid Mårtensson
Vice Ordförande FI Jämtland

IMGP4938

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s