Information / Pepp / Recension

Vi är publicerade, rekrytering till kommunikationsgruppen och boktips, No Logo

I går blev vi publicerade igen, en insändare om jämställd snöröjning. Du kan läsa insändaren här (just nu delad 90 gånger, vilket är mer än alla andra insändare på Länstidningen den här veckan) och det ursprungliga blogginlägget här. Insändare är begränsade till 1500 tecken, det är en utmaning att få med det viktiga, behålla en röd trå och få fram ett budskap. Nu ska vi försöka få in debattartiklar istället, de får vara längre.

Vill du vara med och skriva insändare, debattartiklar, blogginlägg? Kanske lägga upp statusar på facebook, twitter eller instagram? Har du kontakter med tidningar och journalister? Vill du skriva pressreleaser? Hör av dig! Antingen direkt i kommentarer här, eller i vår mail jamtland@feministisktinitiativ.se Vi gör det tillsammans och håller varandras händer när det blir läskigt! Jag, Ingrid, ansvarar för kommunikationsgruppen och behöver få in era tankar, idéer och perspektiv!

Vi håller varandras händerTips om helgläsning. En bok som har några år på nacken men ändå kan vara värd att läsa, även om det allra bästa vore att läst den när den kom ut!

No Logo av Naomi Klein

No Logo Naomi KleinNo Logo handlar om globaliseringen och hur den påverkar hela världen… 538 tätskrivna sidor, som går igenom vad kapitalismen och de så kallade marknadskrafterna samt det ständiga kravet på tillväxt inneburit för livsvillkoren, arbetsvillkoren och kulturen över hela världen. Hur företagen gått från att marknadsföra en produkt till att marknadsföra ett varumärke, som förknippas med en livsstil, och hur de lett till att några få stora märken skapat enorma vinster på sina produkter (Nike, Mikrosoft, Cola, Apple, Disney… ) på bekostnad av miljoner arbetares misär.

En viktig bok och en intressant bok, Klein spårar Nikeskor till slavfabriker i Vietnam, Barbiekläder till barnarbetare på Sumatra, Starbucks kaffebönor till stekheta kaffeplantager i Guatemala och Shells olja till Nigerdeltats utfattiga byar. Mitt enda misstag är att jag läser den för sent. Boken har redan drygt 10 år på nacken och det boken visar på har fortsatt i accelererande takt. I boken beskrivs hur företagen använder sig av ”gatutjallare”, där hundratals ungdomar anlitas och betalas för att sprida ett gott ord om varumärket. Tänk på alla bloggare idag, som sponsras för att skriva positivt om märken… Det är ju oftast världens tristaste blogginlägg, men tydligen är det ändå effektivt eftersom företag fortsätter att använda sig av det!

De delar av boken som innehåller beskrivningar från Kleins besök på fabrikerna och möten med arbetarna är så enormt tragiska. Vad dessa arbetare får utstå för att vi i den rika delen av världen tror att lyckan ligger i att köpa nya kläder till varje säsong, byta skor för att vi vill ha dem i en annan färg, äta vår choklad och dricka vårt kaffe because we’re worth it… Jag mår fysiskt illa när jag läser om det och känner mig samtidigt så lättlurad och mesig, som inte klarat av att vägra ut mig från det här.

Även i den rika delen av världen utnyttjas arbetare, fast på andra sätt. Genom att bara erbjudas deltid, timanställning eller genom att företagen anställer via bemanningsföretag på tidsbegränsade arbeten, får arbetsgivarna orimlig makt över de anställda och de lagar som finns kan förbigås. Jag tänker till exempel på det som hamburgerföretaget Max gick ut med till sina medarbetare förra året, en varning om vad som skulle hända om inte alliansen vann valet. Visserligen kan de inte kontrollera vad varje individ röstar för, och de påstår ju själva att det absolut inte var tanken men om jag var medarbetare där, timanställd, skulle jag inte våga uttrycka min åsikt, av oro för att min chef skulle höra det. Som timanställd är du helt beroende av att din närmsta chef ringer in dig vid behov, om de vet vad jag tycker och kanske att jag gått på möten eller demonstrationer, så skulle jag oroa mig för att de inte längre ringer mig när de har behov.

Den här boken har, som sagt, några år på nacken, och många företag har varit smarta nog att inkorporera rättvisetänket i sin marknadsföring. De talar om hur mycket de skänker till olika former av välgörenhet och de tar fram ”uppförandekoder” för sina underleverantörer, som då påstås gälla i de fabriker i fattiga länder där den faktiska produktionen sker. Jag är skeptisk till det här, allt för många undersökningar visar dels att välgörenheten inte alls är av den omfattning som företagen påstår, och allt för många av fabrikerna visar sig inte alls följa de ”Uppförandekoder” som ställts upp.

Den här formen av global kapitalist slår alltid hårdast mot kvinnor och barn. De är kvinnorna och barnen som får allra sämst betalt i de länder som de stora företagen tillverkar sina produkter i och här hemma är det främst kvinnor som anställs på, ofta ofrivilliga, deltidsanställningar. Läs mer HÄR!

Jag lästa alltså den här boken lite (ganska mycket) sent, jag är nyfiken på vad som hänt efter att den gavs ut. Om jag läst den här tidigare hade jag kunnat se på världens utveckling de senaste åren på ett helt annat sätt. Men jag är ändå glad att jag äntligen tog i tu med den!

Ingrid Mårtensson
Vice ordförande FI Jämtland

blom 1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s