Recension

Bitch, om besvärliga kvinnor, inte ett boktips

Vi har fått in en debattartikel, baserad på det förra blogginlägget, läs HÄR!

Eftersom jag inte tänker läsa i kväll, utan kolla på Melodifestivalen, så recenserar jag en bok som jag INTE tipsar om, även om jag trodde på den när jag började läsa…

Bitch, om besvärliga kvinnor av Elizabeth Wurtzel

bitch  Elizabeth Wurtzel

Baksidestexten till den här boken utlovar en hel del. Det ska vara en bok som ”hyllar starka och självständiga kvinnor. De kvinnor som i ett mansdominerat samhälle ofta stämplas som svåra, krångliga, omöjliga och galna.” Den sägs ska ställa ”obekväma frågor om varför vissa kvinnor anses vara utmärkt hustrustoff medan andra döms till ett evigt liv som älskarinna.” Och den påstås vara ”en passionerad, provokativ och personlig uppgörelse med dubbelmoral och manschauvinistiska schabloner.”

Jag var väldigt lockad att läsa den, jag tänkte att här ska jag få höra om starka kvinnor som gått mot normer och konventioner, den historia som sällan kommer fram, eftersom historiebeskrivningar domineras av män. Till del fyller den här boken det, men till del faller den i sin egen fälla, det som bäst symboliseras med baksidestexten jag citerar ovan, att det skulle vara nått fel med att vara evig älskarinna, inte något som en kvinna förväntas vilja, kvinnor förväntas vilja gifta sig….

Bokens brist är dels att den aldrig problematiserar, aldrig frågar varför kvinnorna gör vissa val, varför de anses som svåra och stökiga, respektive smidiga och lyckade. Den bara konstaterar att det är så det är. Dels består bristen av att författaren alltid förfaller till att fokusera på kvinnornas utseende. Deras val av kläder, make up och frisyr blir en stor del av författarens bild av dem. Författaren upprepar och förstärker alltså själv de manschauvinistiska schablonerna som det enligt bokens baksida ska ske en uppgörelse med.

Boken handlare egentligen mer om hur kvinnor på olika sätt tar sig fram med hjälp av patriarkatet, det är ingen uppgörelse alls med detsamma. Författaren lever dessutom i tron att könskampen är avklarad (boken skrevs 1998), den är klar, och hon förundras över att kvinnor fortfarande använder sex för att få som de vill. Författaren vädrar dessutom sina fördomar om homosexuella, när hon i en bisats konstaterar det faktum att många av de manliga homosexuelle hon känner alla blivit våldtagna av någon närstående vuxen man när de var barn. Enligt henne skulle de förklara varför de senare kommer ut som homosexuella, som ett sätt att hantera den trauma som våldtäkten innebar, genom att intala sig själv att det inte var en våldtäkt utan ett gemensamt beslut. Samtidigt konstaterar hon, helt felaktigt, att män inte kan våldtas, eftersom mannens kropp måste gå med på sex. Det här är både inskränkt och fördomsfullt, och gör att boken sjunker rejält i trovärdighet.

Det finns guldkorn ändå. Som konstaterandet att alla skyddar pojkar/män när de beter sig illa (våldtar/misshandlar) men ingen skyddar flickor/kvinnor när de är offer (för våldtäkt/misshandel). Tyvärr faller det sen när hon själv gör samma sak i sina berättelser om våldtäktsoffer. De har haft fel kläder, följt med fel man, gått till fel ställe…

Boken är som sagt skriven 1998, och lite kul är det hur hon sågar Hillary Clintons möjligheter att någonsin bli något annat än den bedragna frun. Och då skrevs ändå boken före Monica Levinsky dök upp. Att Hillary skulle kunna få en professur, sitta i senaten eller bli utrikesminister dömer författaren ut som luftslott och menar att det är kört för Hillary. Hillarys möjligheter, enligt författaren, är inte uppskjutna, de är helt överspelade! Författaren fullständigt krossar Hillary Clinton i boken, som en kvinna som gett upp allt för en man, en man som inte riktigt var värd det. Skönt att kunna konstatera att inget kunde vara mer fel, nu när det gått 16 år efter att boken skrevs. Det här minskar förstås ytterligare trovärdigheten i andra analyser och slutsatser som författaren gör.

Nej, den här rekommenderar jag inte. Och även om den är fylld av kvinnor och intressanta livsöden, som i sig kan var intressanta att läsa om, så presenteras de i så lösryckta delar, utifrån vad författaren just då vill belysa, att det blir svårt att ta till sig. Jag ser det dessutom som ganska problematiskt att den marknadsförs som feministisk. Det finns annan litteratur som ger betydligt bättre bilder av vad feminism kan vara, det här är en tillrättalagd feminism, helt på männens villkor! För mig är det ingen motsättning mellan att vara feminist och fortfarande välja att sminka mig till exempel. Det jag vänder mig emot är att det är svårare att välja den andra vägen utan att på olika sätt drabbas. Att välja bort smink, rakning, feminina klädkoder och frisyrer påverkar omgivningens uppfattning av en, fast det bara är de yttre markörerna som ändras. Jämställt är det först när alla kan välja själv precis hur de vill se ut och hur de vill klä sig, utan att det ska påverka ens möjligheter och rättigheter i livet!

Att läsa den här boken var lite som att titta på när färg torkar, outhärdligt långtråkigt, men något lättare av att det ändå var en del fina färger ibland…

IMGP1301rev

Ingrid Mårtensson
Ordförande FI Jämtland

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s