Debattinlägg

Är män svin? Inte alla män, va?

För ett tag sedan presenterade sig vår styrelseledamot Fredrik här på bloggen, hans presentation kan du läsa HÄR!

Inlägget fick följande kommentar från en av våra läsare:

”Vadå Män är svin?
Från och med vilken ålder? 5, 10,15?
Män som mår dåligt, dör på sina arbetsplatser utan att få en notis i tidningen ens?
Alka de män som har prostatacanser, som dör av detta medan alla butiker, apotek mfl ignorerar sjukdommen för att istället fokusera på bröstcancer till 110%?
Alla de män som utsätts för våld av sin partner men som håller tyst av rädsla för att inte bli tagen på allvar eller att kvinnan ska få egen vårdnad om barnen om han lämnar henne vilket kan skada barnen? (Ja även kvinnor misshandlar sina män och sina barn i 50% av fallen.)
De svin du menar, är det alla hemlösa män som hamnat utanför samhället eller den man som jusn nu när du läser det här, tänker ta sitt liv på riktigt. Menar du de 99.99 % av alla män som aldrig suttit i en bolagsstyrelse?
Eller menar du de män av flera miljoner män i sverige som aldrig har våldtagit eller misshandlat en kvinna?
Menar du alla de män som oprovocerat har blivit misshandlade av någon okänd?
Eller menar du dig själv Fredrik? Du som fördömer så många människor för att själv framstå som bättre, det kanske är du som är det riktiga svinet? Eller?”

Fredrik tyckte det här var en intressant diskussion och vill därför lyfta sitt svar i ett inlägg istället för bara i kommentatorsfältet:

”Vill börja med att tacka för inlägget då det öppnar upp för diskussion.

För att börja med den första frågan ”Vadå män är svin?” så är det som sagt min personliga åsikt byggd på erfarenheter, otaliga timmars läsande samt en helt vanlig gymnasieutbildning. En behöver inte leta länge för att hitta patriarkala strukturer och förtryck i sin närhet eller i sig själv. Och eftersom jag skrev ”män” och inte barn så tycker jag att din åldersfråga känns onödig även om många av de beteenden jag tänker ta upp inlärs i ganska tidig ålder. Och ja, jag ser inte varför jag ska göra skillnad eller vara okej med att män beter sig illa beroende på sin livssituation. Ett fiktivt exempel skulle vara att det fortfarande inte är okej att en klappar sin partner på häcken och säger ”Vad duktig du är som diskat lilla gumman” oavsett vilken cancerform/boendesituation/anställning personen i fråga har, det är fortfarande ett svinaktigt beteende.

Förstår inte vad platser i bolagsstyrelser har med saken att göra då sexism förtryck och patriarkalt beteende och agerande inte är exklusivt tillskrivet personer i bestämmandepositioner. ”Menar du de män som aldrig misshandlat eller våldtagit?”. Menar du att jag borde ha överseende med andra förtryckande beteenden för att ”de har ju iallafall inte våldtagit eller misshandlat någon”? En behöver inte ha begått fruktansvärda våldsbrott för att vara en förtryckande person. Och slutligen självklart tillskriver jag också mig själv detta, för jag har betett mig svinakigt åt och förminskat/förtryckt andra till förmån för mig själv. Jag vill inte vara en sådan person och jag vill lära mig att bli en bättre människa med kännedom om min omvärld och hur jag kan ta avstånd från patriarkala strukturer rutiner och beteenden som jag lagt mig till med under min uppväxt.”

Fredriks svar står för sig själv som svar på kommentaren, men jag skulle vilja ta tillfället i akt att lyfta uttrycket ”inte alla män”. Ofta när patriarkat och förtryck diskuteras så använder vi oss av statistik och generaliseringar och pratar om män som grupp. Det är ett sätt att synliggöra strukturer och lyfta diskussionen över individnivå, till en samhällelig nivå. Men det finns alltid någon som inte kan förstå det utan känner sig tvungen att betona att det minsann inte gäller alla män.

Vi kan likna det vid att vi gärna beskriver Sverige som en stor skid- eller hockeynation som tar medaljer i alla mästerskap. Då är det ingen som protesterar och säger ”inte alla svenskar” fast vi alla vet att det handlar om några enstaka individer, olika individer över tid men långt ifrån alla av oss…

Nåväl, i några fall gäller dock uttrycket ALLA MÄN. För de festa av oss som identifierar oss som kvinnor behöver vi förhålla oss till att alla män är presumtiva våldtäktsmän.

Varför är det så? Jo, för om du skulle bli våldtagen kommer en stor del av ansvaret att hamna på dig som offer. Det är du som förväntas kunna bedöma om mannen du just träffat är pålitlig eller ej. Han som bjuder dig på en drink och är så trevlig, är det OK att följa med honom senare? I de allra flesta fall är det OK, men den gång han våldför sig på dig så kommer en stor del av din omgivning att skuldbelägga dig för att du valde att följa med honom hem.

Det här gäller även när du går ute själv sent på kvällen, när du kliver av bussen och en man kliver av samtidigt, när du väljer vilka kläder du tar på dig för att gå ut, när du väljer att dricka alkohol på en krog. Men du behöver även, i ännu större utsträckning, förhålla dig till att män i din nära bekantskapskrets plötsligt blir den där våldtäktsmannen som alla skrämmer oss för och lär oss att vi ska skydda oss emot. Det kan vara din partner, en kollega på jobbet, din brorsas kompis, eller en nära vän. Det är vanligare än överfallsvåldtäkter, men även här förväntas kvinnan ta ansvar för att inte ”fresta” eller ”utmana” mannen. 

För oss som identifierar oss som kvinnor gäller alltså att just i det här fallet, våldtäkt, är det alla män vi ständigt behöver riskbedöma och fatta beslut om. Och den gång vi gör en felbedömning får vi veta att det nog till största del beror på oss själva. Hur vi varit klädda, vart vi befunnit oss, vad vi har druckit och hur vi betett oss. Så det är baske mig bäst för oss att vi väldigt tidigt lär oss misstänkliggöra alla män.

Hur kan vi ändra det här? Det kräver att vi alla, kvinnor som män, slutar skuldbelägga offret genast och lägga allt ansvar där det hör hemma, hos den som väljer att våldta! När det blir verklighet kan kommande generationer kanske få leva ett friare liv, utan att ständigt förhålla sig till att vilken som helst av de män jag möter kan vara den som kommer att våldta mig, och ansvaret kommer att vara mitt.

Till sist vill jag bemöta några påståenden i kommentaren överst.

När det gäller prostatacancer, så har även den cancern sin egen månad, september, läs mer HÄR. Om du som kommenterade tycker att det är en viktig fråga att driva så står det dig fritt fram att engagera dig i det viktiga arbete som görs. Låt andra engagera sig i annat som de brinner för. Vården av de med prostatacancer ändras inte för att butiker och apotek under en månad koncentrera sig på bröstcancer, på sjukhus bedrivs alla former av cancervård året om, oavsett cancerform.

En av anledningarna att bröstcancer får mer medial uppmärksamhet kan även vara att den dels drabbar yngre åldersgrupper och dels kräver mer intensiv behandling. Prostatacancer växer ofta långsamt och många insjuknar först i hög ålder. Därför är det vanligt att sjukdomen inte förkortar livet, även om mannen inte får behandling som syftar till att bota.

Hos Brottsförebyggande Rådet (HÄR) går det att läsa att 57% av alla misshandelsfall 2013 drabbade män och att det i 82% av fallen var en man som misstänktes för brottet.

”För utsatta kvinnor är det vanligast att gärningspersonen är en bekant (41 %), medan männen i en majoritet av fallen uppger att gärningspersonen var helt okänd (71 %). Att gärningspersonen var en närstående gäller för kvinnor i drygt en tredjedel av händelserna (37 %), medan motsvarande andel för män endast är 2 procent. Dessa resultat bekräftar alltså uppfattningen att män i regel inte utsätts för misshandel av någon närstående eller i hemmet, medan misshandel mot kvinnor oftare sker i det privata eller i arbetslivet.”

Hos BRIS (Barnens rätt i samhället) hittar jag information om barnmisshandel (läs mer HÄR):

”I de flesta undersökningar som gjorts är det vanligast att förövaren (den som utsätter någon för t.ex. misshandel) är någon som barnet känner. Det är också vanligast att det sker inom familjen, av en släkting eller en förälder. De flesta förövarna är män men det finns även kvinnor.”

Självklart finns det alltid mörkertal, män som inte vill erkänna att de blir misshandlade av en kvinna, men även det beror på att vi har ett patriarkat som sätter upp en mansnorm där du inte får visa dig svag. Inom feminismen vill vi att även män ska kunna frigöra sig från den roll de tilldelas, och att det som man ska vara OK att visa sig svag, och att en pappa är en lika bra förälder som en mamma.

Ingrid Mårtensson
Ordförande FI Jämtland
Vicekassör Feministiskt initiativ

Rosa höst 3

Annonser

2 thoughts on “Är män svin? Inte alla män, va?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s