Aktuellt / Debattinlägg

Skolstart!

I dagarna har skolorna i länet startat för terminen. Sommarlovet är slut och barn och ungdomar ska återigen förberedas för livet. Obligatorisk skolgång är något som inte alla länder har och det är i grunden bra och leder till jämlikhet. Men HUR skolgången och utbildningen ska se ut är ständigt uppe till diskussion. Bör vi ha mer läxor, hårdare disciplin, mer nationella prov? Hur ska vi bli bättre i PISA-undersökningarna? Lärarna ska ha behörighet och kunna göra karriär, friskolor skapas och gör vinst av våra skattepengar, är det rätt eller fel?

Eftersom alla har gått i skolan kan alla ha en åsikt. Själv gick jag i skolan under hela 70-talet. Aga hade förbjudits i skolan bara några år innan jag började första klass och ett år innan jag började blev skolan fem dagar i veckan, inte som tidigare sex dagar med bara söndagen ledig. Vi hade Kristendomsundervisning istället för Religionskunskap och lärde oss psalmer utantill. Vi hade gympa, men bara ett omklädningsrum och inga duschar. Varannan lektion bytte killarna om i klassrummet och varannan tjejerna. Maten lagades på plats av underbara tant Signe, som visste vad varje barn gillade och ogillade och anpassade portioner och mackor efter det. När varorna till matan kom ställdes de av vid skolgården och om du bar upp dem till tant Signe i matsalen fick du ett litet paket russin som belöning.

Skolan har förändrats och utvecklats på massor av sätt efter min tid, på både bra och dåliga sätt, men en sak verkar ingen någonsin få bukt med: Arbetsmiljön.

När skolan börjar tycker nog de flesta elever det är trist, sommarlovet är slut och det är dags att börja plugga igen. Men för många elever är det mer än så. De tvingas återigen in i ett sammanhang där de hånas, bespottas och utsätts för dagliga trakasserier. I alla diskussioner om hur skolan ska förändras hörs det väldigt sällan vad som ska göras för den arbetsmiljön som få vuxna någonsin skulle acceptera. Tänk dig att du kommer till ditt jobb varje dag och behöver ha koll på vilka andra som finns i närheten av ditt skåp och det kontorslandskap du ska vara i. Att du vet att du kommer att få hatiska kommentarer ropade efter dig när du går till lunchmatsalen. Att du får sitta själv vid ett bord och äta eftersom ingen vill förknippas med dig av risk att själva bli utsatta. Att du i kontorslandskapet ständigt bombarderas av suddgummibitar som chefen aldrig verkar se. Att du vet exakt vilka områden du inte kan gå genom i kontorslandskapet, för där är du inte trygg. Skulle du trivas på ditt jobb då? Skulle du ha lätt för att producera till hög kvalitet, lätt för att lära dig nya arbetsuppgifter? Eller skulle din ork mer gå åt till att försöka skydda dig själv, inte synas, inte sticka ut, inte dra andras ögon till dig?

Inom Feministiskt initiativ vill vi ändra det här, så här står det till exempel i partiprogrammet:

”För att kunna utveckla kunskap och förmågor måste såväl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön vara stimulerande och trygg. Det innebär ökade satsningar på den fysiska miljön i grund och gymnasieskolor och att psykosociala aspekter, som trakasserier, diskriminering och annan kränkande behandling hamnar i fokus.”

I den feministiska politiken föreslås att varje skola ska ha en anställd kontaktperson där elever kan anmäla om de utsatts för trakasserier och/eller diskriminering, en person som inte är lärare, då det kan vara lärare som eleverna behöver anmäla.

I programmet beskrivs även varför förskola och skola inte är lämpliga områden att överlåta på organisationer som har ett vinstintresse.

Inom alla skolsteg föreslås åtgärder som ett obligatoriskt könsmakts-, funktionalitets-, hbtq- och antirasistiskt perspektiv, samt genomsyras av normkritisk pedagogik. Även klimatkunskap bör ingå i de olika delarna. För Lärarutbildningen gäller då på liknande sätt att dessa delar blir viktiga inslag i utbildningen och att lärare får kontinuerlig fortbildning i dessa ämnen och i normkritisk pedagogik. 

Jag umgås dagligen med ungdomar som går i den svenska skolan och det jag får höra är dels att det är alldeles för lite personal på skolan för att de ska kunna ha koll på hur elever utsätts på olika sätt av trakasserier, dels att många i personalen inte förstår vad som kan vara kränkande och vad som kan skapa otrygghet. Jag får höra berättelser om hur en öppet homosexuell inte ska bry sig om att det skriks ”Jävla bögjävel” i korridoren, en transkille får höra ”har du en livmoder så är du en tjej”, en rasifierad tjej får veta att killarna bara tafsar för att ”de tycker du är spännande”, den tjej som är starkast av alla i klassen, killar som tjejer, ska ändå delas in som tjej vid fysiska gympaövningar eftersom ”tjejer är svagare än killar”.

När eleverna som utsätts, ofta under pågående lektion, vill att läraren hjälper till att bemöta de som trakasserar, så vill läraren istället att de lägger trakasserierna åt sidan och fortsätter med lektionen. På så sätt är lärarna med och sanktionerar de som trakasserar, de ursäktar deras beteende och förminskar det till något som inte behöver tas itu med. De som blir trakasserade blir svikna av de vuxna.

Oavsett vilken politik som förespråkas så står bland annat det här i Läroplanens första kapitlet:

”Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

”Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

”Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.”

Vad ska vi göra åt det här? Hur ska vi kunna skapa en tryggare arbetsmiljö, både psykisk och fysisk? Mer personal med gedigen utbildning och praktik i både normkritik och konflikthantering är ett sätt, har du fler förslag? Skriv gärna i kommentarerna!

Om vi lyckas med det tror jag skolresultaten kommer av sig själva!

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP7509

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s