Debattinlägg

Vad behöver vi göra för de som flyr?

Världen är fylld av flyktingar och på olika sätt förbereder vi oss på ankomsten av de som flyr. Ungern bygger murar och bekämpar med tårgas, volontärer står på Malmö och Stockholms central med mat, biljetter och sängplatser, Finland demonstrerar vid svenska gränsen i Haparanda för att de inte vill att flyktingarna ska komma till dem. Politikerna, de som leder vårt och andras länder, de som sitter i EU, vad gör de? De diskuterar… 

En fråga som varit uppe i debatten är varför det främst är män som kommer till Sverige. Svaret är att resan är farlig för alla, men ännu farligare för kvinnor, eftersom de i större utsträckning riskerar att utsättas för sexuellt våld. Om familjen kan skrapa ihop pengar för en av medlemmarna att ta sig över Medelhavet så skickar de helst en yngre man, då han, rent krasst, har störst chans att överleva och ta sig till tryggheten. Där kan han sen, genom anhöriginvandring, återförena familjen. Utöver det är det som vanligt i media, män syns, kvinnor osynliggörs, så vi får inte se kvinnor som flyr och tar sig i säkerhet lika ofta som vi får se män. Du kan läsa mer HÄR, HÄR och HÄRDet här förhållandet gör det än viktigare att skapa lagliga och trygga flyktvägar för alla, så att inte kvinnor och flickor blir kvar i flyktingläger i år i väntan på att familjen ska få återförenas.

”Med tanke på att kvinnor i dag utgör hälften av de internationella flykting- och migrationsströmmarna framstår genusgapet i Sverige som ett problem som bör tas på stort allvar. Särskilt oroväckande är flyktingflickornas situation. Att de utgör hälften av de barn som flyr men bara ett av tio av de som i dag kommer fram till Sverige är en brutal påminnelse om de olika livsvillkoren för flickor och pojkar.

Genusgapet rimmar också illa med den strävan ­efter jämlikhet som annars genomsyrar mycket av svensk politik. Det finns därför all anledning för rege­ring och riksdag att inte förhålla sig passiva till en utveckling som innebär att det i praktiken sker en ”bort­gallring” av kvinnor. Flykting- och migrantkvinnors mänsk­liga rättigheter och kompetens måste helt enkelt tillvaratas på ett bättre sätt än vad som sker i dag.”

Vägen hit måste förändras, Flyktingar ska inte behöva gå till fots över Europas gränser och mötas av taggtråd, tårgas och batonger. Vi har en skyldighet att hjälpa dem, då deras situation ser ut som den gör delvis på grund av till exempel Sveriges vilja att sälja vapen till de som nu strider. Vi har även utan det en skyldighet att hjälpa dem eftersom vi säger oss stå för de mänskliga rättigheterna. Det är dags att bevisa det nu.

Soraya Post skriver i en debattartikel (HÄR):

”Att människor söker skydd kan aldrig vara en kris eftersom de har mänskliga rättigheter som alla EU-länder har åtagit sig att respektera. Krisen består i stället av EU-ländernas oförmåga att leva upp till sina åtaganden och att det kostar människor livet.”

Situationen som den ser ut nu är inte OK. I Sverige förlitar vi oss på volontärer som ställer upp med tid och pengar för att se till att de som kommer får mat, kläder, en plats att sova och biljett för vidare resor. Så ska det inte vara. Som land borde vi kunna vara med och bekosta det här tillsammans, och säkerställa att alla flyktingar får ett bra mottagande, som inte beror på enskilda personers insats, utan på en gemensam insats, med staten som bas. Regelrätta boenden, gratis transporter, varma kläder och varm mat bör finnas till alla som kommer, det här är en katastrofsituation som inte går att diskutera sig ur, den kräver snabbt agerande nu.

För att mottagandet ska bli bra efter ankomsten krävs därefter en snabb hantering av asylansökningar så att de som kommer hit kan komma igång och bygga upp sina liv igen. Utöver det krävs bostäder, utbildning och arbeten, samma som behövs för Sverige som helhet, oavsett flyktingar eller ej. Det handlar inte om att sätta grupper emot varandra, det handlar om att alla grupper behöver en grund, och den grunden, som samhället ser ut i dag, handlar om att få relevant utbildning, någonstans att bo, och ett arbete att försörja sig med.

En stor del av de som kommer till Sverige är välutbildade, men eftersom de inte alltid fått med sig sina papper i flykten, och, även om de har det, vissa utbildningar måste verifieras i Sverige för att de ska få utöva sitt yrke, så tar det tid innan de kan komma igång att arbeta. Det är ett stort resursslöseri, både för landet och individen, att de här personerna inte snabbt kan komma igång och fortsätta använda sin kunskap i arbete.

När det gäller de som kommer hit utan utbildning är det viktigt att komma ihåg att de inte saknar utbildning för att de inte har förmågan att lära. De saknar utbildning för att de inte haft möjlighet att gå i skola tidigare. Väl i Sverige har de alla möjligheter att lära sig det de behöver för att komma igång med sitt liv igen.

Vi behöver snabba beslut för att hjälpa dem som flyr här och nu, och vi behöver även mer långsiktiga insatser som förebygger framtida flyktingströmmar. Det bästa för alla vore att själv få välja sin livsväg, utan att tvingas överge allt på grund av krig och katastrofer.

Julia Bahner, Veronica Svärd, Sanna Ghotbi och Stina Svensson skriver i en debattartikel (HÄR):

”Vi står inför en av de största flyktingkatastroferna i historien, där miljontals människor lever i misär. Samtidigt har vi politiker som tror att lösningen är mer investering i krig och vapen. Men krig kan aldrig föda fred. Medlen vi använder bör vara en spegling av målen. Forskning visar att det är lättare att skapa tillit och hjälpa människor som befinner sig i krigsdrabbade områden genom utommilitära humanitära insatser. Alliansfrihet är en förutsättning för att släppas in i konfliktområden för arbete med livsavgörande biståndsarbete.”

Så, vad kan då göra? Inom Feministiskt initiativ finns flera förslag som skulle förbättra situationen redan nu och även på lång sikt.

  • För en tryggare flykt vill vi att stränga visumkrav och regler för transportöransvar inom EU avskaffas. Vi verkar för en förändring av de kriterier som fastställer rätten till asyl inom EU och att proceduren för asylansökan förenklas och för att den asylsökandes rättigheter sätts i första rummet. Trygga vägar för den som flyr är grunden. Ett sätt skulle kunna vara att tillåta asylsökande på ambassader. Trygga vägar innebär automatiskt att även kvinnor och barn kan ta sig till tryggheten och inte bli kvar i flyktingläger eller i konflikthärdar i väntan på att eventuellt kunna anhöriginvandra.

  • Den nuvarande integrationspolitikens mål är att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, oavsett etniska och kulturella tillhörigheter. Trots det vilar den på rasistiska antaganden om människors inneboende olikheter. Feministiskt initiativ vill flytta fokus. Istället för att diskutera hur invandrare ska integreras vill vi belysa och bearbeta den strukturella diskriminering som hindrar människor från att delta i samhället på lika villkor. Det innebär till exempel att se över utbildning, bostadsbyggande och arbetsmöjligheter. Det ska vara tillgängligt för alla utan diskriminering. Det är till nytta för alla i landet, inte bara de som flytt hit.

  • Handläggningstiden för anhöriginvandring och mängden byråkratiskt pappersarbete kan kraftigt minskas och kraven på dokumentation, styrkt identitet och beroendeförhållande sänkas. Familjen bör i högre utsträckning kunna bestämma vilka som tillhör de närmast anhöriga. Det ska vara möjligt för exempelvis myndiga barn, icke-biologiska barn, partners, syskon, föräldrar samt andra särskilt viktiga relationer att få uppehållstillstånd på grund av anknytning. Om den här processen förenklas, snabbas upp och vidgas skulle fler av dem som nu lever i ovisshet om när och om de får återförenas i Sverige med sin familj kunna resa hit och fortsätta sina liv.

  • Det långsiktiga arbetet handlar om att förebygga konflikter samt att bygga säkerhet. Hållbar fred och en väl fungerade demokrati efter krig och konflikt är en av de största utmaningarna för världen idag. Centralt är att motverka orsaker till väpnade konflikter som fattigdom, ojämn resursfördelning, förtryck, marginalisering och maktlöshet, ojämlikhet och militarism. Detta är även centralt för att motverka terrorism.

Det finns alltså mycket som går att göra, men det måste göras nu. När ska de valda politikerna våga fatta beslut och inte bara diskutera och hålla vackra tal?

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP9715

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s