Recension

Boktips, Elsie Johansson

I dag tipsar jag om en trilogi av böcker, för den som är intresserad av svensk arbetar- och kvinnohistoria!

Glasfåglarna av Elsie Johansson

 Glasfåglarna

Jag ger mig på att läsa Elsie Johanssons trilogi om Nancy, tack och lov för bibliotek, där fanns hela trilogin att låna! Det här är inte den sorts litteratur jag brukar läsa, jag skulle kalla det historisk arbetarlitteratur, men vet inte vad genren egentligen heter. Det är kallt, kargt, fattigt, utsatt och förkrigstid. Massor av elände, sjukdom och död, men ändå en bok som lägger sig nära mitt hjärta.

Jag tror det beror på att även om det här är långt före min tid, och även från en helt annan del av Sverige än där jag och mina föräldrar växte upp så var det mycket som känns bekant. Nancy är född ungefär när min mamma och pappa föddes, och mamma berättade ganska mycket om sin barndom för mig när hon levde. Jag känner igen mig i kläderna som beskrivs, i maten och i skolgången. Min farfar levde på samma gård som mig när jag växte upp, och hans hus är väldigt lik det hem Nancy växte upp i. Kök och kammare och en rå timmervägg i trappan upp på vinden. Hela huset värmdes upp av köksspisen så vintertid var köket enda stället som det gick att vara på. Han vägrade använda vår toalett utan fortsatte använda utedasset som låg precis bredvid vår kompost… Jag känner igen mig i beskrivningen av församlingshemmet som träffpunkt i byn och jag har oxå haft en granne dit jag gick för att spela cittra och tramporgel…

Att läsa den här boken, även om mycket i den är tungt och sorgligt, är lite som att komma hem. Ett minne av en barndom som inte var min, men min mammas. Pappa växte upp som bondson, men mamma kommer från torparsläkt och arbetarsläkt, där mormor och mamma bröt mot mönstret genom att båda utbildade sig till lärare. Morfar och mormor hade ett torp och morfar var oxå rallare, byggde järnväg, för att dra in mer pengar. En skön känsla, så jag ser fram emot att läsa de två följande delarna!

 

Mosippan av Elsie Johansson

MosippanAndra delen i trilogin om Nancy, nu är hon tonåring, 15-17 år, och livet har blivit lättare, men puberteten är som den är, oavsett hur livet i övrigt är.

Jag uppskattar verkligen den här boken. Även om boken utspelar sig långt söderut från var jag vuxit upp ger det mig ändå en känsla av min egen barndomsby. Relationerna, namnen, statusen… Nancy är jämngammal med min pappa och fem år äldre än min mamma, och även om pappa aldrig berättat så mycket om sin uppväxt så har mamma berättat desto mer. De byggnader hon beskriver fanns även  i min hembygd, skolan, postkontoret (nedlagt när jag växte upp), gårdarna och torpen. Författaren är fantastisk på att beskriva miljöer utan att göra det för detaljerat, jag skapar bilderna i mitt huvud och känner mig hemma.

Särskilt hemtam blir jag när det ska cyklas och ett barn ska sitta på pakethållaren. Eller ”pakke’tållarn” som Nancy säger. Är det någon i Sverige som säger något annat? Jag var ganska fullvuxen innan jag ens reflekterade över att det namnet faktiskt beskrev vad den skulle användas till, att hålla paket. Jag har aldrig uttalat det så, ”Paket-hållare”, och det tog mig alltså många år innan jag förstod vad ordet egentligen betydde… Det är en liten bisak i boken, men jag gillar när böcker får mg att fnissa till lite nostalgiskt!

För dig som vill veta mer om Sveriges vardagshistoria ur ett kvinnligt perspektiv är de här böckerna kanon, handlar nästan bara om hur kvinnorna slet, männen är mer bifigurer! Passar mig perfekt!

Nancy av Elsie Johansson

NancyDen tredje och sista delen i Johanssons trilogi om Nancy. De här böckerna var ett rent nöje att läsa. En varm och fin beskrivning av ett annat Sverige, och ett Sverige ur kvinnligt perspektiv. Nancy är ungefär jämnårig med mina föräldrar och mycket av det hon berättar om har jag hört om från främst min mamma. Nancys studier via Hermods är oxå bekant, min pappas kusin var den första i min barndomsby som tog studenten, och hon gjorde det med hjälp av Hermodskurser.

Jag har haft svårt att läsa de senaste månaderna. Jag är så trött, så otroligt trött hela tiden. Jag har ändå läst en del och den här sparade jag till sist, eftersom jag trodde den skulle vara lätt att läsa.

Och det är den. Så pass att de dagar jag varit som allra tröttast så har ändå Nancy känts som ett mer energigivande sällskap än en tupplur. Att läsa den här boken fyller mig med värme, med en tanke till alla otaliga kvinnor som kämpat och strävat och slitit. Och haft varandra! Det är, trots alla svårigheter, en bok som ger mig hopp om människan och gör mig glad. Jag är lite kär i Nancy och önskar henne all lycka i livet!

Läs! Boken finns som samlingsvolym, med alla tre i en och samma, och går att låna på bibliotek!

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP0470

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s