Debattinlägg

Att ha fler saker i huvudet samtidigt

Många ideella krafter och offentliga resurser riktas nu, med all rätt, till att underlätta för människor som flyr och söker asyl. Det handlar om att bemöta dem på ett bra sätt, men även att se till att de får ett boende, mat och de kläder som behövs för att klara intern som kommer. För oss som lever i Jämtland är det viktigt att bemötandet blir bra av flera anledningar. Den första och den viktigaste anledningen är att det här är grundläggande för oss som säger oss värna de mänskliga rättigheterna. För oss som individer finns även orsaken att vi vill kunna se våra barn och barnbarn i ögonen och vara stolta över oss själva när de frågar vad vi gjorde i den här situationen. För oss som län handlar det om att det här är en viktig resursförstärkning och krasst är det så att det smartaste vi kan göra är att se till att välkomnandet blir så bra att de som bor här under sin asylprocess väljer att stanna kvar när de får  sitt uppehållstillstånd. Vi behöver bli fler i vårt län, och här har vi en möjlighet att bli det. Som i Hoting (läs mer HÄR), där föreningen ”Bygdens framtid i Hoting” aktivt arbetar för att få de asylsökande att rota sig i trakten:

”– Vi försöker sälja in landsbygden för att några ska stanna och etablera sig i någon befintlig verksamhet. Utbildningsnivån hos många nyanlända som kommer nu är en rikedom för oss och de behövs. Hoting har fler invånare i 80-årsåldern än i 20-årsåldern”

Men vi får inte glömma bort att det finns andra grupper i länet som också behöver fortsatt stöd av oss som privatpersoner och som län. Vi har individer som kommer från EU-länder, inte för att söka asyl, utan för att den fria rörligheten inom EU innebär att de kan bege sig dit de behöver för att kunna skapa drägliga liv åt sig och sina anhöriga. De har också behov av någonstans att bo, något att äta och kläder som passar vädret. I en artikel i Östersundsposten beskrivs hur några av dem lever just nu (läs mer HÄR):

”Deras vardagslyx är att hänga i den kvarvarande värmen på centralstationen. Kanske bli matade ur ett kexpaket av någon vänlig kvällsflanör som passerar genom väntsalen.
Sova i bilen. Eller i tält. Därefter sitta på en kall gata i Östersund och be om lite medmänsklighet.”

”– Vi har familjer i Rumänien, vi har barnen kvar där, vi har våra äldre kvar. Vi skickar pengar till dem om vi får något över. Det är därför vi är här. I Rumänien får vi ingen hjälp. Det är väldigt dåligt där, säger Daniel.
De planerade sin resa noga. De starkaste, de som bedömdes ha störst chans att klara resan hit och tillbaka fick åka. Pengar samlades in och fördelades och så åkte en liten karavan av bilar norrut.
– Men det har gått dåligt i Sverige. Vi har fått ihop kanske hundra kronor om dagen. Det är vad uppehället här kostar, så vi har inte kunnat skicka hem några pengar.”

Jag har varit i kontakt med socialnämnden i Östersunds kommun för att försöka ta reda på vad kommunen kan göra och fick följande svar:

”För EU-migranter är det i Östersunds kommun, liksom hos många andra kommuner, fråga om stöd till hemresa, akut boende och mat som är det vanligaste biståndet, det vill säga akuta insatser.

Hur hjälpen utformas ska så långt möjligt ske i samförstånd med den sökande, till exempel på vilket sätt man lämpligast reser. Det kan vara tåg, buss eller att man får bensinpengar för resa med egen bil.

Alla som vistas tillfälligt i kommunen har rätt att ansöka om hemresa. Det görs alltid en individuell bedömning om man har rätt till hemresa eller inte. Det är situationen i det enskilda fallet som avgör hur resan ska ske. De flesta som kommit hit tillfälligt och inte har pengar till resa till hemkommunen har kommit med tåg eller buss, så det är vanligaste färdsättet men hjälp med bensinpengar förekommer också.

Östersunds kommun har under 2014 och 2015 i samarbete med Svenska kyrkan och andra frivilligorganisationer lämnat bidrag så att Svenska kyrkan, Östersunds församling, kunnat öppna ett natthärbärge, men det är sådana beslut som fattats på övergripande kommunstyrelsenivå, det är således inte socialtjänsten som organiserar den sortens stöd.”

De här individerna, som idag lever i sina bilar, i tält eller under en buske, är inte hjälpta av en hemresa, vilket är vad socialtjänsten kan bistå med. De behöver få möjligheter att försörja sig och sina familjer, de behöver någonstans att bo och något att äta. Vi, som län och som kommuner, bör hitta sätt att stötta dem, precis som vi stöttar de som söker asyl och av samma anledningar. Kommunen, kyrkan, andra ideella organisationer och volontärer måste kunna ta med de här individerna i sina lösningar samtidigt som vi arbetar med de som söker asyl. Ingen av oss är det minsta hjälpta av den här sortens debattinlägg (läs mer HÄR):

”Sedan några år har ytor som utgör offentlig plats i kommunerna – utrymmet alldeles intill entréer till affärer, centrumanläggningar, järnvägsstationer och en del andra av kommuninvånarna välbesökta inrättningar – kommit att utnyttjas för penninginsamling för privata ändamål.”

”Tanken har inte varit att den fria rörligheten skulle användas för att i tremånadersperioder vistas i annat EU-land för att samla in pengar för privata ändamål, dvs tigga. Det får förutsättas att alla i EU varit överens om att försörjningsstöd till behövande liksom annat socialt stöd, ska ges av – och i – EU-medborgarnas hemländer.”

”I de flesta kommuner torde såväl allmänhet som affärsidkare (motsvarande) i stor utsträckning vara besvärade av att privata penninginsamlare bedriver sin verksamhet så tätt intill att, förmodligen, en del av allmänheten upplever det som besvärande, t o m påträngande.”

Jag tycker den här typen av inlägg är oerhört oempatiska, inskränkta och privilegierade. Att vi ska förbjuda individer att befinna sig i det offentliga utrymmet, för att det finns andra som upplever dem som ”besvärande, t o m påträngande”, det är inte överensstämmande med min syn på de mänskliga rättigheterna. Det är rent ut sagt osmakligt att ens ha de här åsikterna, än mer att uttrycka dem i skrift offentligt. Självklart är det så att det bästa vore om människor inte behövde lämna sina hem för att försörja sig och sina familjer, att de kunde få det de behöver där de redan bor. Men världen ser inte ut sådan, och vi kan inte låta vår önskan om hur världen borde se ut styra det sätt vi agerar idag, vi måste istället arbeta aktivt för att få en sådan förändring till stånd, och det gör vi inte genom att förtrycka de mest utsatta ännu mer!

Soraya Post, Gita Nabavi och Gudrun Schyman uttrycker sig så här i en debattartikel (läs mer HÄR):

”Vi vet inte mycket om vad de utsatta EU-medborgare som kommer till Sverige tänker och känner. Men det är förmätet och sannolikt också fel att påstå att de saknar framtidstro. För det krävs en hel del mod och initiativkraft att ta sig till ett annat land för att söka sin försörjning där. Och det som föder mod och initiativkraft är just hopp och framtidstro. Vi vet att de pengar vi ger till dessa utsatta människor ger dem möjlighet att köpa mat åt sig själva och sina familjer, pengarna bekostar sjukvård i deras hemländer och de investeras i värdigt boende med vatten och el som i sin tur skapar större möjligheter för dem att arbeta och för deras barn att gå i skolan. Pengarna investeras i mänsklig utveckling i hemländerna och den utvecklingen är en förutsättning för framtidstro.”

”Så istället för att göra allt vi kan för att tvinga tillbaka människor till en tillvaro utan framtidstro och hopp i sina hemländer så borde vi istället göra allt vi kan för stödja dem när de är i Sverige. Det är ingen värdig tillvaro att be om pengar. Därför bör vi göra vad vi kan för att hjälpa dem att finna alternativa sysselsättningar som de kan försörja sig på. Det finns goda exempel på sådana åtgärder från flera kommuner i Sverige. Och det är vårt ansvar att se till att de kan leva under värdiga förhållanden när de befinner sig hos oss. Det handlar om att erbjuda lagliga boplatser, att tillhandahålla sjukvård och att erbjuda barnen den utbildning de har rätt är de är här enligt FN:s barnkonvention.

Med resonemanget om att hjälpa i hemländerna istället för att hjälpa de individer som söker sig till Sverige följer en uppenbar fråga som varje medkännande människa inte kan undgå att se, men som varken regeringen eller Busch och Eclund har berört. Det är frågan vad som ska hända med de individer som kommer till Sverige för att de inte klarar sig i sina hemländer? De som behöver vår omedelbara hjälp för att kunna äta, ha tak över huvudet och tillgång till sjukvård? De kan inte vänta den tid det kommer ta att bygga upp ett samhälle som tillgodoser dessa grundläggande behov. Vi hade väntat oss att andra partier hade argumenterat för att offra individer för långsiktiga mål, men det gör oss förvånade och oroade att se det i en rödgrön eller kristdemokratisk politik. Och det är skrämmande hur Busch och Eclund hävdar att de finner stöd för en sådan hållning i västerländsk humanism, och de fjärmar sig från den kristna etiken där allmosan är en av de centrala handlingarna av kärlek till nästan.”

”Om Sverige ska kunna sätta den press som behövs på länder som Bulgarien och Rumänien där den romska gruppen är som mest utsatt för rasism och diskriminering måste Sverige var ett trovärdigt exempel i sin inställning till dessa utsatta EU-medborgare när de är i Sverige. Regeringen måste omvärdera sin inställning till dessa människor och då väga in sina skyldigheter enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna men även ta i beaktande den strukturella rasismen mot romer. Regeringen har redan gjort ett gediget grundarbete i denna fråga med vitboken och strategin om romers rättigheter och det arbetet förpliktar.

Därför uppmanar jag kommunerna och invånarna i Jämtlands län: Ta goda exempel från andra kommuner, leta efter arbeten, bostäder och andra sätt som kan underlätta EU-migranternas liv. Som medborgare kan du försöka påverka dina kommunpolitiker. Om du stöter på frågor från andra i din omgivning kan den HÄR sidan vara till hjälp. Om du har tips och idéer får du gärna dela med dig genom kommentarer här i bloggen.

Om vi vill se oss som företrädare för mänskliga rättigheter och humanitära människor är det här det minsta vi ska göra!

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP0526

 

Annonser

One thought on “Att ha fler saker i huvudet samtidigt

  1. Ping: Romernas minnesdag av Förintelsen | Feministiskt Initiativ Jämtland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s