Debattinlägg

Svar på svar på replik på ledare…

Förra veckan hade Östersundsposten en ledare som handlade om Feministiskt initiativs politik. Mycket av den byggde på rena missuppfattningar och vår replik (som fick kortas kraftig för att inte överstiga 2500 tecken) handlade om att försöka rätta till de missförstånden. I dag kom vår replik in som ledare i Östersundsposten, du kan läsa den HÄR. Om du vill veta var du själv kan hitta underlag för att motsäga missuppfattningarna kan du läsa det HÄR inlägget.

Det mest intressanta med den är svaret som publicerades samtidigt, formulerat av den politiska redaktören:

”Feministiskt initiativ menar att jag förminskar deras röst i debatten. Inget kunde vara mer fel givet att partiet samlar en procent av väljarna och trots det uppmärksammas på ledarsidan.

Fi lyckas också i detta svar förtydliga den populistiska grund som partiets politik vilar på. Precis som i det gamla Sovjet ska barnen formas efter en politisk agenda redan på förskolan. Partipolitisk utbildning av journalister är ett hot mot en fri och oberoende journalistik. Att avrusta militären på en global nivå är orealistisk i sitt genomförande.

Läs valanalysen: Att partiets väljare består av urbana akademiker är obestridligt.”

Oj, så många fortsatta missuppfattningar! Jag tar dem i tur och ordning.

Fi samlade drygt 3% av väljarna i Sverige, och drygt 2% av väljarna i Jämtland. Inte så stor siffra, men ändå betydligt större än den redaktör’n påstår. I opinionsundersökningar som görs ligger Fi relativt stadigt runt 2% och av historien lär vi oss att ett parti som ligger på den nivån mellan val brukar komma in nästa val. Att i det läget välja att skriva en ledare som sprider grava missuppfattningar om vår politik kan inte ses som något annat än ett försök att förminska och tysta oss. Vi hade hellre sett en ärlig redovisning av det vi står för, oavsett hur redaktör’n därefter tolkar oss. Då hade vi kunnat välja att förtydliga istället för att som nu behöva förklara och försvara.

Den vanligaste definitionen på populism brukar vara att det är ett parti som säger sig stå för det sunda förnuftet och inte någon ideologi. Feministiskt initiativ baserar sin politik på den feministiska ideologin och på forskning. Sunt förnuft går att se som den samling fördomar som finns hos en människa, och som inte ifrågasätts utan felaktigt ses som en sanning. Det är snarare det som Fi vill motverka, genom att i alla situationer arbeta för de mänskliga rättigheterna och mot fördomar och diskriminering.

Så här står det bland annat i läroplanens första kapitel:

”Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas.”

Feministiskt initiativ anser att personalen behöver kunskap och verktyg för att kunna leva upp till det här, men enligt redaktör’n är det som i gamla Sovjet. Jag har svårt att se kopplingen. Borde det inte vara självklart att lärare och övrig personal får utbildning i det de förväntas göra? Jag undrar dessutom vad alliansens partier tycker om att liknas vid Sovjet, då läroplanen uppdaterades 2010, under deras tid vid regeringsmakten.

Det som redaktör’n ser som ett hot mot journalistisk frihet och oberoende är vår önskan att det i journalistisk utbildning ska ingå kunskaper om genus och mänskliga rättigheter. Jag förstår inte hur det här på något sätt förminskar frihet och oberoende. Redan i dag står det så här om till exempel Programmet för journalistik i Umeå (HÄR):

”Programmet tar inte enbart sikte på de kunskaper och färdigheter som behövs för att arbeta som journalist, utan sätter också in journalistisk verksamhet i dess samhälleliga och kulturella sammanhang. Vi studerar, analyserar och diskuterar journalistikens villkor, innehåll, makt och samhälleliga betydelse.” 

Med vår politik skulle vi förhoppningsvis slippa den HÄR och den HÄR sortens journalistik. Där vissa journalistiska frågor (om till exempel smink, klädmärken och barn) bara ställs till kvinnor. Om en journalist redan under sin utbildning inser att reportagen blir bättre och mer intressanta utan den här typen av könstereotypisk journalistik så kan hen sen välja hur hens frihet och oberoende bäst utnyttjas. Eller så kan tidningar göra som några redan börjat göra, använda sig av olika metoder för att granska sina publikationer och få signaler om innehållet får för stor slagsida åt något håll, läs mer HÄR:

”Sedan några månader använder sig Expressen aktivt av Genews statistik, som mäter representationen av kvinnor och män på de största svenska nyhetssajterna i realtid. Redaktionen ser direkt på graferna när slagsidan har blivit orimlig.

Lika mycket som man bör sky fasta kvoter för män och kvinnor, liksom för etnisk mångfald och klassbakgrund, lika varmt måste man välkomna funktioner som kan göra oss uppmärksamma på enfaldiga mönster.”

Vad gäller det orealistiska i att avrusta världens militär så är väl det en del av att faktiskt ha en ideologi och inte vara populistiskt? Att ha en vision för framtiden och en strävan till något nytt och bättre. Att inte bara leta enkla lösningar utan hitta det som faktiskt skulle hjälpa till att skapa mänsklig säkerhet världen över. Vi tror inte det här går att lösa det närmsta åren, men ser det som självklart att ha det som slutmål och påbörja det globala arbetet att successivt komma dit. Arbetet ingår dessutom redan som en del i Sveriges arbete med FN. På Regeringens sida (HÄR) går det att läsa:

”Inom ramen för det bredare FN-samarbetet pågår en rad viktiga processer på området nedrustning och icke-spridning. Dessa handlar till stor del om att följa upp och se till att befintliga internationella konventioner upprätthålls och genomförs, men också att vid behov förhandla nya överenskommelser.”

Det vi inom Feministiskt initiativ arbetar för är att flytta fokus vad gäller säkerhetspolitik. Hittills har den mest handlat om staters territoriella säkerhet, när den borde handla om mänsklig säkerhet. Vi är absolut varken orealistiska eller ensamma i att anse det här. Eftersom redaktör’n kanske helst lyssnar på en annan man så citerar jag Robert Egnell, gästprofessor vid Georgtown University och docent vid Militärhögskolan (HÄR)

”I slutändan är inte begreppet mänsklig säkerhet något flum utan av högst praktisk och pragmatisk natur för att bidra till vår förståelse av säkerhet och våra försök att uppnå det. I den processen bryts barriärerna mellan de privat, nationell och internationell säkerhet ner. Det tål att upprepas – mänsklig säkerhet påminner oss om att säkerhetspolitik i första hand måste tjäna sina medborgare – inte bara staten, dess territorium och dess institutioner.”

Slutligen, att väljarna skulle vara urbana akademiker, utifrån valanalysen. Det stämmer till viss del, men i det här fallet talade vi om oss som bor i Jämtland och där stämmer det verkligen inte. Först fick vi slå upp vad den här meningen egentligen betydde ”Partiets väljare är dessutom urbana akademiker, inte rurala arbetare”, för att förstå att ”rural” betyder ”lantlig”. Bara en titt runt oss som är mest aktiva gav vid handen att även om några av oss numer bor i närheten av Östersund så har de allra flesta en ”rural” uppväxt, och flertalet av oss är ”arbetare”.

Även om vi skulle titta till hela landet är det här inte riktigt sant. Vår väljare är en ung, ogift kvinna utan barn boende i hyresrätt i Göteborgs kommun med utländsk bakgrund. Antingen i den lägsta eller näst högsta inkomstgruppen. Har eftergymnasial utbildning, är student eller tjänsteman på mellannivå eller egenföretagare. Jobbar antingen som privat tjänsteman eller statligt anställd. Det vill säga, det återfinns både arbetare och akademiker i valkretsen. Om vi ska se till medlemsantalet är vi i Fi Jämtland nu 6 gånger så många medlemmar som vi var före valet. Till nästa val kommer troligtvis flera jämtar insett att Feministiskt initiativ inte är ett storstadsparti, utan snarare ett parti som utmanar normen och därmed passar oss som inte riktigt passar in i en stadsnorm!

Om jag trodde det skulle göra någon skillnad skulle jag förstås be om att få en slutreplik i Östersundsposten, men med tanke på att svaret från redaktör’n mest låter som ”Mänskliga rättigheter, pfff, vad ska jag med dem till, jag är en vit man i mina bästa år, jag behöver inte dem…” så tror jag inte det gör någon skillnad.

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP1020 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s