Recension

Boktips, Ru

Skönlitterära böcker kan vara ett bra sätt att lära sig om det som tidigare var okänt för en. Det här är en bok att läsa för den som vill få aningen av en känsla hur det är att tvingas lämna sitt hem och sitt land.

Ru av Kim Thúy

Ru

Det här är en till omfång tunn bok, bara 154 sidor och jag sträckläste den på bara några timmar. Snabbt läst men den kommer definitivt inte bli lika snabbt bortglömd. Den må vara liten till sitt fysiska omfång, men det här är en stor bok. 

Den har djup utan att vara tung, den är allvarlig utan att vara tråkig, den är poetisk utan att vara svårläst. Den är ett stort litet underverk helt enkelt. Den är omöjlig att ge den rättvisa i en recension eftersom jag aldrig kan förklara den magiska känsla jag fick av att läsa den.

Jag vet inte om den är rent skönlitterär, helt självbiografisk eller en blandning. Författaren är född i Vietnam, flydde med familjen som 10-åring, och lever nu i Kanada. Boken rör sig obehindrat mellan tid och miljöer, från släktingars liv bakåt i tiden, via de egna upplevelserna innan, under och efter flykten, till nutid och återkomsten till Vietnam som vuxen. Det är korta, nästan anekdotiska berättelser, ögonblicksbilder, texten är uppstyckat i korta texter som sällan sträcker sig mer än en sida. Normalt skulle jag ha irriterat mig på det här, men det här är så utsökt skrivet och varje liten skärv av berättelsen är så intressant att det bara driver mig att fortsätta läsa. Författaren har en förmåga att använda små små detaljer som utan att det skrivs mig på näsan ger en bild av något större, en helhet.

Alla som tror att det är ett enkelt beslut att fly från sitt land, och att människor gör det av slentrian för att få ett liv i lättja borde läsa den här boken!

Jag avslutar med ett citat ur boken:

”Jag tycker faktiskt om att flytta, för då får jag en chans att gallra ut bland mina ägodelar och lämna vissa föremål bakom mig, så att mitt minne verkligen kan bli selektivt och bara spara de bilder som bevarat sitt skimmer när jag blundar. Jag föredrar att minnas sådant som kittlar mitt minne eller ger mig svindel, mitt vankelmod, min ombytlighet, mina överdrifter och tillkortakommanden… Jag föredrar dem eftersom jag kan forma dem beroende på sinnesstämning, medan ett föremål alltid är orörligt, stelnat, skrymmande.”

Sunt, javisst, att inte spara på sig saker, vackert skrivet, men samtidigt på ett sätt så oändligt sorgligt. En beskrivning av att långt ifrån alla minnen är fina att minnas, vissa gör sig bäst som bortsorterade…

Den här boken kommer i all fall att vara ett minne som jag kommer att vårda, den både kittlade mitt sinne och gav mig svindel!

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP1205

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s