Aktuellt / Debattinlägg

Vi glömmer inte!

I dag är årsdagen av terrorattentatet i Oslo och på Utöya:

”För fem år sedan i dag hände det ofattbara. En bilbomb exploderade i regeringskvarteren i den norska huvudstaden Oslo. Mannen som hade byggt bomben tog sig sedan ut till Utöya, där norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund hade sommarläger, och sköt urskillningslöst ihjäl 69 personer, framförallt tonåringar.

Sammanlagt 77 människor berövades livet den 22 juli 2011. Av de som sköts till döds på Utöya hade hälften inte ens fyllt 17 år.” (läs hela HÄR)

Gärningsmannen beskrivs ibland som ”ensam galning”, vilket ofta är fallet om förövaren är vit och kristen, men aldrig om förövaren är rasifierad och/eller muslim.

”Det stämmer inte. Hans politiska motiv och hat understöds av en växande fascism i Europa och världen. Vi ser hur hat och misstro ökar bland människor och upplevelsen att de politiska ledarna inte kan möta otryggheten blir starkare. Vi ser det runt om i Europa och vi ser det i Sverige.” (läs mer HÄR)

De senaste fem åren har världen förändrats drastiskt. Det som var otänkbart att säga då är vardagsmat i dag. Det som då bara var de mest högerextrema (som terroristen på Utöya) som uttalade och/eller skrev, kan vi nu läsa om i respekterade dagstidningar. Det här är en farlig och felaktig väg att gå. Att, som huvuddelen avpartiledarna i Almedalen, uttala sig om nationen och värderingar, som att Sverige står för en alldeles egen unik särart i världen, förstärker bara det ”Vi och dem” tänkande som ligger till grund för den här sortens händelser.

Vi behöver alla vara med och bekämpa det här, läs gätrna den HÄR artikeln för att få några tips om hur vi kan göra:

”Vi måste alla erkänna och motverka den växande islamofobin i Europa och förstå hur den högerextrema ideologin fungerar som motor för våldsbejakande islamism. Att se på det muslimska civilsamhällets organisationer som inkubatorer för religiöst motiverat våld är kontraproduktivt, då dessa organisationer i själva verket är en del av lösningen.”

Sommar i P1 valde ofattbart nog att låta Sara Mohammad få den här dagen som sin dag. Hon är grundare av organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”, som arbetar mot hederskulturer. Det är i sig ett viktigt arbete, men tyvärr är Sara en av dem som förstärker islamofobin i Sverige genom att grovt generalisera både om vem som utövar hederskultur och hur det utövas.

Gudrun Schyman gick efter programmet ut med följande hälsning:

Hej Sara

Ur vårt partiprogram: 

”Både kvinnor och män kan såväl delta i, som själva utsättas för förtryck i namn av religion eller heder. Många i Sverige lever med normer som innebär begränsningar av rätten att själv bestämma över sin sexualitet och val av partner. Familjens heder anses enligt dessa normer vara överordnad individens frihet och kopplas till särskilt flickors och kvinnors påstådda eller faktiska sexuella beteende. Kraven på de unga kvinnornas oskuld är en nyckelfråga, men unga män förtrycks också, exempelvis genom att tvingas delta i förtrycket av sina systrar och likaså hbtq-personer. Social exkludering och rasifiering är en del av problemet, men möjliga att motverka med rätt politik.

Feministiskt initiativ vill kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. För att kunna förebygga dessa brott, följa upp vad som hänt och hämta hem en ungdom som inte kommit tillbaka till skolan efter sommaren utan gifts bort utomlands, behöver polis och socialtjänst mer resurser och utarbeta tydliga strategier. Vi sätter brottsofferperspektivet i fokus och vill att insatserna utformas i nära samverkan med den våldsutsatta och eventuell kvinnojour eller liknande organisation. Hotas den utsatta av fler än en person måste riskbedömningen bli en annan. Förtryckets kollektiva karaktär innebär utmaningar för rättsväsende och för socialtjänstens familjeorienterade arbetssätt.”

”Debatten rör sig nu bort från polariseringen mellan de som vill förstå våld i nära relationer inom ramarna för så kallad ”hederskultur”, och de som hävdar en ensidig könsmaktsförståelse, i riktning mot de nyanserade analyser som finns inom aktuell forskning. Varken kultur eller könsförtryck räcker som enskilda förklaringar. Våld måste förstås i sitt sammanhang, i relation även till makt kopplad till ekonomiska resurser och social position, rasifiering med mera. Att vara ekonomiskt beroende av förövaren, att inte känna till sina rättigheter eller relevant lagstiftning, att samtidigt utsättas för rasism i kontakter med myndigheter och så vidare begränsar möjligheterna till frihet från våldet.

Feministiskt initiativ anser att det är av yttersta vikt att synliggöra alla berättelser om våld och förtryck. Sociala och rättsliga myndigheter behöver öka sina kunskaper om att våldet tar sig olika uttryck och få tillräckligt med resurser för att ge ett fullgott skydd och stöd. När stora delar av en familj, skola, samhälle eller bekantskapskrets godkänner eller deltar i förtrycket krävs riskbedömningar och åtgärder som tar hänsyn till detta.”

För att påminna oss om hur vi kan arbeta för att komma bort från rasismen och islamofobin i dagens samhälle, och därmed tillsammans arbeta för att inte Utöya ska upprepas, rekommenderar jag istället att du lyssnar på någon av de här sommarprogrammen:

Athena Farrokhzad, HÄR, Hedi Fried, HÄRLars Ohly, HÄR, Malena Ernman, HÄR, Jason Diakité, HÄR, Daniel Poohl, HÄR, Kakan Hermansson, HÄR, Marika Carlsson, HÄR, Özz Nujen, HÄR, Soran Ismail, HÄR och/eller Gina Dirawi, HÄR.

 

Ingrid Mårtensson
Ledamot styrelsen Fi Jämtland

IMGP6487rev

Annonser

2 tankar om “Vi glömmer inte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s